Elin Vestling.

Vi är på väg hem från stan, ska hem till syrran (och vi är i stockholm). Sitter nere på tunnelbanan och går in och värmer oss lite. När vi gick igenom spärrarna så kom det en kille och plankade in när vi gick in, han sätter sig också där, alldeles mitt emot oss. Han tar fram en spruta och drar upp något ur en colaburk, min gissning är heroin.
Han tar det ovanpå handen. Mitt på tunnelbanan, mitt bland allt folk. Är det rätt? Är det okej att vi klagar över allt småtjafs som vi gör, när han inte ens kan hålla sig borta på tunnelbanan, för att han inte kan? Han förstår inte att det är folk runtomkring, han förstår ingenting för att han är sjuk. Så varför är det ingen som hjälper han? Helt enkelt för att det inte går. Det är inte upprörande att han gör det mitt på tunnelbanan, det är sorgligt. När han kommit så långt att han inte förstår och inte ens vill ha hjälp, men vem vet han kanske har försökt fått hjälp, men inte fått. Sånt händer i det här landet. Vi hjälper inte jämt.